Vilket liv man har, man jobbar går hem lagar mat, tvättar, städar ska det vara så. Ibland känns det allt bra meningslöst. Jag har nu i två dagar klarat av sysslorna i köket men visst är det mycket att komma ihåg. Men man lär sej med tiden, det här tar nog ett tag. En av dom som jobbar kom med ett förslag att jag skulle gå in och duka innan maten så slapp ju dom, för dom har många små barn. Men här kände jag att det gör jag inte, jag talade om att just nu så arbetstränar jag så jag jobbar inte. Vilket hon reagerade på JAHA. Förts och främst så lär jag landa med det här först, det tar all den energi jag har och det är all energi. När jag kommer hem så måste jag lägga mej och vila en stund, för att sen börja med sysslorna phu som jag är ganska så trött på. Är det ingen annan i den här familjen som kan göra något utan att jag ber om det: NEJ tydligen inte. Här om dagen när jag har varit på badet så önskade jag att gubben skulle ha gjort mat, det fick vara pannkaka eller vad som helst, tror ni jag hade någon middag när jag kom hem; NEJ. Så skulle det av någon anledning bli slut mellan mej och gubben så inte FAN ska jag ha någon ny gubbe aldrig i livet. Det får allt räcka med en. Tjillevippen nu ska jag lägga mej. Nattinatti