fredag 6 juni 2008


Nu är det sent klockan är över tolv(fredags morgon). Jag tänker mycket på mina änglabarn, vet inte men det kan ju ha att göra med våra vänner, när deras dotter förlorade deras nyfödda barn som gör att man tänker. Visst saknar man dom, de har ju sin speciella plats i mitt hjärta man glömmer dem aldrig. Men jag hoppas jag får träffa dom i en annan värld i ett annat liv. Jag tror på ett liv efter detta, alla kanske inte gör det men jag gör det. Mina barn som jag har i detta liv är det bästa jag har och man gör så gått man kan och jag älskar dom över allt annat, dom är ju det bästa jag har. Tänk ändå vad man kan skapa! två människor som älskar varandra, kan göra en ny liten människa som man älskar över allt annat, det är ju ett under egentligen. Ja det finns många underliga tankar som kan snurra runt i ens huvud ibland och man funderar på vad som är rätt eller fel. Men finns det några fel egentligen?? Tror inte det!!

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja de blev väl en flashback för dig när de hände så nära dig.Du blev väl påmind om vad du själv gått igenom.Sånt glömmer man ju aldrig när man är med om ett trauma,och för dig hände de inte en gång utan två.Ja man får sina funderingar över livet ibland.Och de är ju ändå bra att man tar sig en funderare ibland och rensar lite i hjärnkontoret,och sen går vidare i livet.Så man inte bara trampar på och inte reflekterar över sitt liv.Men de är tungt när man har sånna perioder,men kom ihåg att efter varje period i livet som man känner och tänker,så går man starkare ur de.Kram kram kram KUSSEN..Tycker du är så duktig som är så stark.