Fy vad jag blir besviken,idag var en sån här dag då det inte gick att dansa. Huvudet ville inte alls det samma som jag ville, men jag vet ju att jag har sånna här dagar. Men jag blir ändå lite besviken när det inte funkar. Sen fick jag ju en flygtur igår när jag och min dotter skulle gå till bilen. Min första tanke jag hade då jag låg på marken i snön var hur hon skulle ta sej hem om jag bröt foten eller armen. Så jag upp fort som attan och kände efter om jag hade brutit något. Men tur var så hade jag klarat mej från det. Men huvudvärk fick jag så det blixtrade framför ögonen. Men hem kom vi. Så jag har ju mera ont kroppen nu än vanligt. Men som dom säger; att jag ska vara glad för det lilla jag kan" men det är svårt att acceptera många gånger. Men jag vet ju att jag börja komma tillbaks till livet,men att jag har en bit kvar än på min nya väg.